Fredrik Backmans debutroman En man som heter Ove (publicerad 2012) och filmatiseringen från 2015 är båda två helt lysande. Jag sträckläste först boken och såg sedan filmen några dagar senare. Det är helt omöjligt att välja en favorit av de två. De fick mig båda att skratta och gråta.
- Ove är ett utmärkt exempel av min favorittyp av karaktär: han verkar svår och asocial men har ett hjärta av guld och en moralisk kompass som aldrig vacklar. Rolf Lassgård är fantastisk som Ove och han är precis som jag föreställde mig karaktären när jag läste boken.
- Alla karaktärerna är briljanta, både i boken och i filmen, men de har mer djup i boken. Jag önskade att de kunde förmedlat mer av det i filmen.
- Fredrik Backmans karaktäristiska skrivstil kommer inte riktigt fram i filmen. Det fanns definitivt stycken i boken som jag var tvungen att gå tillbaka och läsa om bara för att de var så fantastiskt skrivna.
- Musiken i filmen passar utmärkt.