The Trespasser av Tana French


Vad: Sjätte, och troligtvis sista, boken i Dublin Murder Squad.

Synopsis: Poliserna Antoinette Conway och Stephen Moran utreder mordet på Aislinn Murray som hittats död i sitt hem intill ett bord dukat för en romantisk middag. Aislinns pojkvän är den uppenbara misstänkte, men Conway och Moran upptäcker snart att det finns saker i fallet som inte stämmer.

Plats: Dublin, Irland.

Det bra: En av de saker jag gillar med den här serien är att den detektiv som utgör berättaren varierar från bok till bok. Conway, som introducerades i The Secret Place, är en av mina favoritkaraktärer. Hon är djärv, stursk och sarkastisk. Dynamiken mellan henne och Steve Moran (tidigare introducerad i Faithful Place) är nära perfekt. The Trespasser är ett ypperligt exempel på Tana Frenchs förmåga att skriva fantastiska dialoger och att skapa intressanta karaktärer som är sympatiska, trots alla deras mindre bra egenskaper.

Det mindre bra: Jämfört med de tidigare böckerna i serien (särskilt de första två In the Woods och The Likeness) så tyckte jag att handlingen emellanåt var lite väl långsam. Lösningen på fallet var också lite mer förutsägbar än i de tidigare böckerna.

Varför jag läste boken: Jag är svag för irländska deckare och Tana French är en av mina favoritförfattare.

Mitt betyg: ★★★★

Slutsats: Tana French gör en aldrig besviken.

What My Body Remembers av Agnete Friis

Vad: Psykologisk spänningsroman

Synopsis: Ensamstående mamman Ella kämpar för att behålla vårdnaden om sonen Alex, samtidigt som hon bearbetar traumatiska händelser från sin egen barndom.

Plats: Danmark

Det bra: Protagonisten Ella är extremt komplex. Hon är både fascinerande, irriterande och frustrerande, men framför allt är hon en väldigt verklig och ärlig karaktär. Allt eftersom historien fortskrider så avslöjas fler detaljer om Ellas barndom och natten då hennes pappa dödade hennes mamma. Boken har en väldigt dyster ton som framhäver desperationen och den känslomässiga turbulensen som Ella går igenom. (Och slutet, det hade jag inte väntat mig.)

Det mindre bra: Ella, trots fascinerande, är en svår karaktär att knyta an till och tempot är emellanåt lite väl segt.

Varför jag läste boken: Nominerad för Petrona Award 2018.

Mitt betyg: ★★★★

Slutsats: Ett absolut måste för alla som gillar mörka, komplexa, spännande berättelser.

Läst på engelska 2018, men finns även publicerad på svenska som Minnespusslet.

Bok vs TV: Kustpärlans mysterier

I september tittade jag på den brittiska kriminalserien Kustpärlans mysterier (finns på SVT Play) och när jag insåg att den var baserad på en bokserie av Julie Wassmer var jag självklart tvungen att omedelbart låna första boken från biblioteket.

Handlingen utspelar sig i den idylliska kuststaden Whitstable och kretsar kring den före detta polisen Pearl Nolan som driver en restaurang och löser brott vid sidan om.

Jag föredrog tv serien över boken av flera anledningar:

  1. Kerry Godliman som spelar Pearl är helt perfekt och jag tyckte att överlag var Pearl en mycket starkare karaktär i tv serien än i boken. Första intrycket i tv serien är av en sliten och trött samt ganska skeptisk person, vilket var en intressant grund till den utveckling som karaktären genomgår under de sex avsnitten. I boken känns Pearl yngre och inte lika bitter (och inte alls lika intressant).
  2. Samma sak gäller alla de andra karaktärerna – de kändes mycket mer färgstarka och intressanta i tv serien.
  3. Miljön är fantastisk och musiken kompletterade den verkligen.
  4. Handlingen i boken var lite segare. Cozy mystery brukar vara ganska lättlästa, men den kändes trög.

The Bird Tribunal av Agnes Ravatn

Vad: Psykologiskt spänningsroman

Synopsis: Den före detta TV presentatören Allis börjar arbeta som hushållerska och trädgårdsmästare åt en mystisk man vars frus vistelseort inte är helt säker.

Miljö: En enslig fjord i Norge.

 

 

Det bra: Det här är en vackert skriven berättelse om det komplicerade förhållandet mellan två väldigt komplexa karaktärer, som båda har många hemligheter. Det är svårt att säga exakt vad som är bäst med den här boken, men jag kunde inte lägga ifrån mig den och det är en bok jag fortfarande ofta tänker på flera år efter jag läste den.

Det mindre bra: Om jag skulle beskriva boken med ett ord så skulle det vara ”förvirrande”. Berättelsen är nästan uteslutande presenterad genom dialogen (eller avsaknad av dialog) mellan de två huvudkaraktärerna och jag är inte säker på om jag hatar eller älskar dem. Handlingen fortskrider extremt långsamt, nästan så att det blir tråkigt, men samtidigt så är sidorna fullpackade med detaljer och mysteriet har så många olika nivåer att jag flertalet gånger fick bläddra tillbaka och läsa om hela avsnitt i tidigare kapitel.

Varför jag läste boken: Nominerad för Petrona Award 2017.

Mitt betyg: ★★★ (men borde kanske vara ★★★★★)

Slutsats: Jag är fortfarande inte säker på om den här boken är briljant eller bara udda.

Läst på engelska 2017, men finns även publicerad på svenska som Fågeltribunalen.

Bok vs Film: Lady Susan


Jag måste erkänna att när jag först såg trailern för Love & Friendship så tog det ett tag innan jag insåg att den var baserad på Jane Austens klassiker Lady Susan. Jag läste boken för ca 10 år sedan och det är nog den bok av av Jane Austen som jag tyckt minst om. Filmen däremot, var en pärla.

  1. Dräkterna är fantastiska (de där hattarna och klänningarna).
  2. Kate Beckinsale är utmärkt som Lady Susan.
  3. Stephen Fry gör allting bättre.